Relationen till sig själv och sin ensamhet.
Har ni någon gång känt er lämnade vid världens ände? Kanske ståendes vid ett stup redo för att hoppa? Ni kanske står där för att eventuellt göra ett självmord. Ni orkar helt enkelt inte leva längre. Eller ni kanske står redo för att ta ett jättekliv till andra sidan av stupet? Redo för att lämna den nivå ni redan står på för att söka er ut på nytt.
Ibland handlar det om att våga ta ett kliv ut i ingenstans. Lämna sin trygga hamn och sitt fotfäste för att hitta den man är. Som att till exempel lämna sitt trygga bo för att leta sig ut i livet och kanske skapa sig en egen familj och göra sina egna val. För att skaffa sig styrkan att göra detta krävs det att man vågar testa sina egna vingar, luta sig över kanten och pröva att falla för att se om vingarna bär. Livet har inte fått den mening att allt ska vara lätt.
Ensamhet, kan det vara något som hjälper en? Det kanske inte måste vara något negativt. Självklart kan man se ensamhet på olika sätt. Det kan vara negativt, det kan vara positivt.
Jag själv ser ofta ensamhet som något positivt eftersom man ibland känner att man har mycket press vilar på mina axlar. Ibland känns det som en stor, tung ryggsäck som fylls på med press från skolan, press från föräldrarna, strul med pojkvännen och den blir bara tyngre och tyngre. Då kan det vara skönt att i sin ensamhet bara sitta och slappna av och rensa tankarna. Hitta vem du är och inte låta andras åsikter tränga sig på. Dessutom kan det vara en sorts frihet att leva i ensamhet. Du kan göra precis så som du vill och hur du vill göra det. Och det negativa kan vara att du faktiskt är ensam. Inte har så många vänner eller har någon som bryr sig om dig.
Vad är ensamhet för dig? Kanske är det när du inte har din älskade pojkvän hos dig? Kanske är det när du tvivlar på dig själv? Eller kanske är det när du inte vet om dina vänner alltid finns där? För mig är ensamhet när mina föräldrar är på jobbet och jag är ensam hemma eller när jag betvivlar på vart mina vänner står i förhållande till mig. Just då kan jag känna mig ensam.
Det finns nog ett samband mellan ensamhet och att hitta sig själv, att ha självkänsla. Man är nog oftast ensam tills man är säker på sig själv eftersom man oftast kräver egen tid för att kunna finna den man är.
Sedan finns det också olika typer av ensamhet. Man kan känna sig ensam eller man kan vara ensam. Det är två skilda verkligheter. Även fast du kanske har familj och vänner kan man känna sig så otroligt ensam. Men vad beror detta på? I detta fall tror jag det beror på att man som sagt inte hittat sin plast här i livet, inte landat och fått sitt fotfäste.
Ensamhet kan vara en självläkandeprocess. Att våga acceptera att man är ensam. Det är då du kan känna dig trygg och stark. En människa som vågar vara sig själv är mycket mera uppskattad. Allt detta hör ihop med sin relation till sig själv och sin ensamhet, allt har ett samband.
Till sist vill jag bara säga:
- Var dig själv, det finns redan så många andra!
Mitt tal i svenska nationella som jag höll idag. Pheeew, nu är det äntligen över. Det gick helt okej och nu kan jag släppa det där hemska talet.
suuundaay.
Bröllopsfotografen.
Nu ska jag hoppa in i duschen sen är det fest! Ha en trevlig kväll allihopa för det ska jag försöka ha. Puss!
The only child.
Efter att ha suttit i sisådär tre och en halv timma med nationellaskrivningen lämnade jag salen, i hopp om att det gick helt okej och att i den vetskap att jag faktiskt inte orkade bry mig samtidigt. Jag mår nog bättre om jag inte lägger så mycket energi på den där artikeln jag skrev. Ja och vill ni veta vad jag skrev om också så skrev jag om det intressanta ämnet hur mycket vi är påverkade av att vara syskon eller endabarnet osv. Det är helt otroligt! Vi är något så kolossalt påverkade och präglade av vår livssituation. Iofs, konstigt vore väll annars? Men att vi är si och så om vi är yngsta barnet i familjen eller om vi är de mittersta barnet eller varför inte ensam barnet så som jag är, det är väldigt coolt och intressant. Faktiskt. Jag själv ser mig som ansvarsfull, pålitlig, en smula enstöring, har en aning svajig självkänsla men ett starkt självförtroende(det går tydligen ihop på något sätt, jag lovar), alltid setts som lilgammal, iaktar hellre framför att delta och så mycket mer. Allt detta för att jag lever i min livssituation som enda barnet.
Ikväll verkar det som att det kan sluta riktigt trevligt. Eventuellt bio med Linn, John och Jocke. Och jag tackar INTE nej till detta fina erbjudande. Älskar spontanitet!
En snabbis!
Dagen började ganska mörkt när jag insett vissa saker och sen att jag hade en jävla lärare som tvinga kvar mig i skolan tills 3 för att RIVA EN JÄVLA MONTER(ursäkta språket), när jag egentligen kunde åka hem vid 10. Hur känns det på en skala? Så istället satt jag kvar med några av mina kära klasskamrater. I vilket fall som helst, jag tänker inte i punkform berätta för er om vad jag har gjort idag osv. Det är inte speciellt intressant. Eller jo, jag följde med Mimb(förtydligande Mimmi Bruhn, jag har gett henne ett nytt ärofyllt smeknamn) hem och åt nudlar varvat med en burk räkor. Smarrens! Allting gott, slutet gott. Jag och Mimmi kommer nog mera överens nu(jag hoppas och tror) och förstår varandra snäppet bättre än vad vi gjorde innan, vilket låg på nollsadiet i princip.
Till saken, jag fick vart lite olydig här hemma efter Mimmi droppat av mig så fint. Det gav mig FETASTE kicken och jag har inte slutat le på hela kvällen! Jag älskar kickar som får mig helt igång!
Dessutom har jag fått skriva klart och skickat in inlämningen i internationell ekonomi som jag fick reda på att jag hade idag, tills idag, i all panik. Dagen slutade inte så illa iaf, it all turned up to be a good night!
Noll. Null. Zero.
Förrestenn, jag älskar att fota och tycker om alla mina vänner, dock inte helt klar med vilka som är mina vänner men det ska vi snart ta reda på. Dessutom så har jag väldigt svårt att skriva och uttrycka mig på det sätt jag vill. Att inte veta hur jag uttrycker mig gör mig tokig, så det är också något som ska funderas över. Mina tankar och åsikter är somewhere in middle of nowhere. Välkommen som sagt!
Wonderful!
Hallå där ute?
Brainstorming.
Ville bara uppdatera er om att jag sitter här och har en aning ångest inför nationella imorgon. Vi ska ju hålla ett tal i 5 min om något som har att göra med Relationer och starka band. Jisses, vad ska jag tala om? Vi ska relatera till en text och en bild ur ett häfte som vi har fått, så det är inte riktigt så enkelt att bara få berätta om vad som helst. Så nu ska jag lägga mig i min säng och brainstorma, äta kladdkaka varvat med att lyssna på skön musik.
Tjenixen svennebenixen!
