where shoud I begin after all this time?
Första januari började vi, hela familjen, med LCHF. Idén uppstod i november när min mamma föreslog om vi inte skulle testa denna omtalade LCHF-metod som omskrivs så mycket i tidningarna numera. Vi bestämde att vi skulle köra igång efter jul och nyår, eftersom dessa högtider innehåller så mycket onyttigheter som man minst sagt inte vill missa! Så den 1 januari satte hela kalaset igång. En månad var dealen. Första måltiden med LCHF bestod av korv-omelett och en smoothie gjord på A-fil och frysta bär. Och så har min frukost sett ut många gånger sedan dess(lite enformigt jag vet). Det finns mycket god mat inom LCHF men det värsta är, om man får säga så, att mycket av maten tar sin tid att laga och går inte på ett ögonblick om man är stressad. Det är så mycket lättare och bekvämare att ta sig en smörgås eller flingor om man är hungrig. Men tillsammans har vi kämpat oss igenom detta. Tror aldrig att jag hade klarat detta utan mina föräldrars medverkan och stöd. Vi har dessutom börjat laga mat mer ihop vilket har givit en tätare relation till varandra. Pappa har t.ex. blivit piggare och gladare. Nu har vi kört LCHF i hela 4 veckor. Trodde att jag äntligen skulle få äta min första godisbit imorgon, men ack så fel jag tänkte. Vi kör givetvis till 1 februari. Så på dessa veckor har jag gått ner 4 kg. Helt otroligt! Trodde jag aldrig skulle gå. Jag som länge har velat tappa några kilon(har väll dock aldrig gjort ett hederligt tappert försök, för jag har alltid gett upp efter några dagars träning) och nu äntligen lyckas jag. Visste inte att det kunde vara så enkelt, om man bara vill. Vart mina 4 kg har tagit vägen kan jag inte riktigt säga. För jag vet inte. Vill inte påstå att jag ser någon stor förändring på mig själv förutom att min mage har blivit plattare och att det inte finns någon "ballong-mage" längre. "Pluffsigheten" är borta vilket känns otroligt skönt. Andra i min närhet säger att det syns på hela kroppen eller att jag tappat lite av min rundhet i ansiktet. LCHF är verkligen en bra metod om du vill tappa snabba kilon, men man ska också vara försiktig om man överväger att gå tillbaka till det "normala ätandet". Börjar man äta kolhydrater så stannar den naturliga fettförbräningen i kroppen och använder sig av kolhydraterna, vilket omvandlas till socker, och lagrar detta där vi inte vill ha något överflödigt fett. Och det påstås att man lägger extra lätt på sig om man slutar med LCHF. Efter att LCHF:en är slut kommer jag fortsätta tänka på hur jag äter och dra ner på kolhydraterna och sockret. Men jag kommer tillåta mig att äta godis en gång i veckan och addera lite kolhydrater till middagen om jag vill, men hälften så mycket som jag normalt brukade äta. Jag ska självklart inte sticka under stolen med att jag ätit 70% choklad, frukt eller en del kolhydrater så som morötter till exempel. Så strikt har vi inte följt det här hemma. 70% choklad är okej, men frukt är begränsat om man ska äta så strikt som möjligt eftersom frukt innehåller mycket fruktsocker.
De som säger att LCHF inte är bra och att det kalkar igen kärlen pga allt fett man äter har fel. Det är självklart det "rätta" fettet man ska äta. Inte fet mat från McDonald's. Det är alltså sockret som kalkar igen era kärl. Det är många människor som blir av med sina besvär, allergier, sjukdomar osv när dem börjar äta efter LCHF's metoder. Ta tag i ditt eget ätande och börja må bättre!
Summan av kardemumman är att jag är otroligt nöjd och stolt över mig själv! Jag hoppas kunna motivera andra!
Norgeland i mitt svenska hjärta
Tiden bara rullar iväg. Två månader har gått sedan jag kom hem från Norge. 7 månader flög verkligen förbi. Trodde aldrig att jag skulle stanna där så länge som jag faktiskt gjorde. Kommer ihåg att jag sa till Jesper att jag max skulle vara iväg i 3 månader. En månad gick, två månader gick, tre månader passerade och sen var jag plötsligt inne på 4:e månaden. Och så fortsatte det. Det har hela tiden varit blandade känslor. Ena stunden ville jag hem till mina nära och kära och ena stunden kunde jag tänka mig att stanna i Norge för alltid. Resan har varit en enda stor bergochdalbana. Många vemodiga stunder men samtidigt så otroligt många härliga skratt som förgyllde dagen.
Äventyret började med att jag jobbade dem två första månaderna på ett café som jag var med att starta upp. Första jobbet i Norge och det var minst sagt inte lätt med språket. Tiden gick och jag blev bättre och bättre på språket. Lärde känna nya människor och fick nya kunskaper. Jag hade ju arbetat inom restaurant&café-branchen innan men att även arbeta som barista var något helt nytt. Speciellt för mig som inte ens dricker kaffe… Vi var på baristautbildning i Oslo och fick lära oss alla olika kaffedrycker och göra mönster i kaffern. Otroligt roligt! Tillslut lärde jag mig att tycka om kaffe. Dock inte ren kaffe. En Mocca eller latte kan numera slinka ner. Eller gärna någon latte med en god syrup i. På grund av lite problem och avståndet till jobbet sökte jag mig närmare Dröbak och ett jobb på matkedjan Meny. Fick komma på intervju(vilket inte var det lättaste pga språket) men dem sa att jag var väldigt intressant och dem skulle höra av sig. Några dagar senare hade jag nytt jobb och heltidstjänst. Hoppla, här går det undan! Började arbeta i färskvara(charken) med ett stort härligt gäng. Så många underbara människor som gjorde min resa så sjukt rolig. Vänner jag hoppas jag har livet ut. I och med jobbet på matbutiken har jag blivit mycket mera ”vuxen” om jag får kalla det så. Alla som känner mig vet att jag är otroligt känslig när det kommer till att ta i alla olika sorters kött. Rensa kyckling, rensa fisk och skära i ett hel köttstycke. Nu kan jag till och med ta i rått kött med händerna utan att tycka det är äckligt eller konstigt. DET hade aldrig hänt för några månader sedan. Nu ser jag det mera som naturligt. Och om jag får säga det själv så har jag även blivit en hejare på matlagning(glimten i ögat). Har lärt mig mycket om matlagning och även fått med mig många goda recept i ryggsäcken.
Jobbet på Meny gjorde att jag kom mera in i vardagen och började få ett liv med rutiner i mitt nya land. Jag fick många nya vänner och jag skaffade gymkort(aldrig hänt förut) och började regelbundet träna. Flera dagar i veckan var jag på gymmet efter jobbet och gjorde av med några kalorier. Vågade på Zumba alldeles själv och fick en ny kärlek. En dröm i framtiden är att bli en zumbaledare på fritiden. Motivera och inspirera andra. Fan vad coolt. Vågar jag så ska jag.
Tiden gick och det började bli dags tänka på min älskade pojkvän. Så otroligt tålmodig han har varit och det tackar jag dig så himla mycket för hjärtat mitt. Han lät mig prova mina vingar och våga leva ut mina drömmar. Vi har saknat varandra jättemycket och det har självklart inte varit lätt. Men samtidigt som det har varit jobbigt så har det också stärkt vårt band mellan oss.
En intervju senare hade jag ett nytt jobb. Heltidstjänst på Hemköp. 1 månad senare hade min uppsägningstid gått ut på Meny och jag flyttade hem till Sverige igen. Så kul att vara hemma igen. Hos min Jesper, hos min familj och mina vänner. Men ändå så finns fortfarande en liten del av mitt hjärta kvar i Norge. Jag hoppas, eller jag vet, att jag kommer åka upp igen och hämta hem min sista del.
(Inlägget är skrivit för en månad sedan och skulle därmed också blivit publicerat, men bättre sen än aldrig)
