Nathalie Björkman

Dessa två dagar på uf-mässan i Borås är nu över. Dem har gått ganska snabbt och varit mycket lärorikt. Fått många nya lärdomar, idéer, inspirationer och nytänkanden. Det har vart roligt och spännande, men även en del stress och långa timmar. Men de mesta har flutit på utan några problem. Dock hade vi en del problem när vår monter skulle monteras upp. Montern fick först inte plats i de riktlinjer som montern förväntades att få plats i, så det blev lite smått hysteri över hur vida vi skulle få plats eller inte. Grannarna i montern bredvid fick inte heller plats, så vi var i alla fall inte ensamma. Men med lite fifflande och djupa andetag så löste vi det tillslut. Det var nämligen så att montern längst ut inte riktigt hade följt sina riktlinjer och gått över på våra andras. Och det hade nämligen spikat fast sin golvmatta och kunde inte flytta sin monter. Så ja, med lite hoptryckanden här och där fick vi precis in våra montrar. Pheew! Men det var inte slut på problem. Ett av borden vi hade fått låna från ett möbelföretag var inte riktigt helt. Bordsbenen gick inte att skruva fast och vi fick då enbart låta bordsbenen stödja bordskivan. En riskfylld chansning, men vi tog den! Hade någon stött till bordet hade allt rasat, alla muggar, vattenkokaren och en vas med blommor i. En katastrof hade vart framme, ett mardrömscenario. Men vi lyckades! Eller ni kanske vill kalla det tur? Jag vet inte, ni får kalla det vad ni vill. I alla fall så fick vi tillslut allt på plats och invigningen satte igång. Fredrik från Mix Megapol var där och var "värd", eller vad det nu kallas. Jag tror det börjar på k egentligen... Man kan säga att han var som en programledare. Helskön kille i vilket fall som helst! Kommer inte ihåg vad som hände mer under invigningen. Dåligt minne, jag veeeeeeet! Börjar redan bli gammal;) haha. Vi sålde två den kvällen, ett paket och en tesil. Inte dåligt och inte överraskande bra heller. Men eftersom vår produkt är så pass dyr så förväntar vi oss inte alls någon storförsäljning. Kunderna gillar vår idé och produkt men dock är inte priset lika smakvärt. Men vi måste ta så högt pris för att gå runt när vår produkt är så dyr att köpa in. Tyvärr. Åkte hem därifrån vid ungefär åtta på kvällen med mamma. Skönt att åka bil hem och det blev sängen sen när jag hade mumsat i mig lite mat och fixat ipoden tills torsdagen.

På torsdagen åkte vi till Åhaga klockan nio på morgonen.  Tidiga förberedelser då mässan skulle öppna elva. Denna dag var det inte lika mycket att fixa och det var skönt. Människor började strömma in. Till en början var det bara en massa skolelever och utställare. Inga direkta målgrupper för oss eftersom de sällan har med sig stora plånboken. Men någon timma senare började det komma mer människor som passa oss, i vår målgrupp. Äldre individer helt enkelt. Dagen gick fort och vi kämpade på bra i företaget, även fast ryggarna värkte och fötterna brände som att man gick på glöd. Och denna dag fick vi sålt tre stycken, två paket och en tesil. Även ett par som verkade väldigt intresserade och i princip sa att de skulle beställa via mejlen pga. att de inte hade pengar med sig. Och det skulle eventuellt inte bara köpa en utan också flera, vilket hade vart kanon! Så vi hoppas att det håller det de har sagt. Imorgon ska jag också sälja en tesil till en av mina lärare. Gött gött!  I mitten av dagen hade de en föreläsning på Åhaga för oss uf-företag på mässan. Bl.a. en kille som hade överlevt när han blev påkörd av ett tåg för några år sedan. Och nu hade han bara överkroppen kvar. Så otroligt hemskt, man vill bara gråta. Verkligen berörande! Det speciella med denna kille var att han också har drivit ett uf-företag tillsammans med några klasskompisar och att det gick så bra för dem att han tillsammans med en av de övriga kompanjonerna i företaget driver det fortfarande på fritiden. Han har också vunnit OS eller om det kanske var VM i handikappsimning, väldigt imponerande! I vilket fall som helst så hade han vunnit en hel del medaljer. Otroligt duktig! Jag tror mycket på att denna föreläsning ville sända budskapet.

"Du har bara ett liv, ta vara på det. Inget kan stoppa dig bara du vill det. Allt går om man bara vill"

Och efter denna duktiga kille kom ingen mindre än ROBIN BENGTSSON, IDOL ROBIN in på scen! Rätt så imponerad och förvånad måste jag säga att jag blev och lika så min kompanjon Filip som också är kusin med den erkände Robin Bengtsson. Han sjöng fem olika covers han hade gjort på några låtar. Sjukt vad bra han kan göra om en låt, och vilken röst han har. Jag har just blivit förälskad i rösten. Och sen är han ju snygg också! Haha. Jag blev väldigt besviken för att jag inte tagit med mig mitt 70-250 mm objektiv och blixten som jag skulle fått låna av skolan. För inte visste jag att IDOL ROBIN skulle komma? Attans rabarber! Men som tur var så är ju Filip kusin med Robin så han gick och fråga honom om han inte kunde kika förbi vår monter lite senare. Och visst gjorde han det. Han kom flera gånger till montern och satte sig i våra barstolar.  "Ni har ju dem enda och skönaste stolarna man kan sitta i ju" Yepp, och där satt han. Folk kollade ju inte lite eller så va?;) Sjukt coolt tyckte jag det var, inte varje dag man har en kändis i sin monter som sitter där och hänger. Haha. Innan han skulle åka iväg fick jag ta några kort på honom för det kunde jag ju inte undvika att fråga. Det var som gjort att ta kort när jag hade med kameran. Robin posade tillsammans med en av våra muggar och tesilar. Så nu har vi en tesil och en mugg som Robin har tagit i. Någon som är ett stort Robin fans och vill köpa den kanske? Högstbjudande kammar hem den!  Vid fyra avslutades mässan och det var dags för prisutdelning. Bl.a. av Bästa Uf-företag, bästa innovation, bästa säljare, bästa vara osv. Vårt företag vann dock ingenting, konkurrensen var stenhård men inte hänger vi läpp för det. Dessutom är vi inte så seriösa i vårt företag som vissa andra är, så inte så konstigt kanske? Men jag har som sagt lärt mig mycket. Blivit rikare på erfarenheter. Jag har utvecklats som säljare etc.  Efter prisutdelningarna började alla uf-företag att packa ihop och vi åkte sedan hem med trötta hjärnor.

Oturen har drabbat mig idag. Jag satt på toa i skolan och helt plötsligt skulle Mimmi in där och kolla i min dataväsk om jag hade tagit hennes mobil. Så det börja fippla med låset och jag fick ju panik, för jag satt ju för fan på toa? Jag ville ju inte sitta där som en idiot på toa om de öppnade dörren lixom. Så i all panik och stress hamnade min mobil i toaletten. GREAT tänkte jag. Sån jädra tabbe! Skulle jag vilja kalla det.  Så nu fungerar inte min mobil längre. En del knappar har slutat fungera och det har blivit immigt innanför skärmen. Typ. Det är inte min dag idag. Ursch för otur.

Eftersom min mobil nu strejkar totalt så ringde jag telenor nyss för att förlänga mitt abonnemang samt för att få en ny telefon. Och fyyyyfan va dem va dryga asså. Telefonförsäljare asså! Jag fick verkligen dra ut orden ur henne. Tog jättelång tid emellan att hon sa "Vänta lite" och kom tillbaka. Jag trodde hon hade dött, var nära på att lägga på flera gånger. Men var ihärdig! Haha. Så himla tråkig var hon. Jättedämpad ton och ah, jag vet inte vad. Hur tror dem att dem ska kunna sälja när dem är så tråkiga? Ingen glädje alls. Inte lockar hon kunde inte, det är jag säker på.

Nu återstår det bara att se hur lång tid det tar för mig att få min nya mobil...

Nu så har jag vart hos körskolan och bokat in mig på teorikurs imorgon. Så imorgon börjar jag! På riktigt. Ett steg närmare körkortet och det känns super. Helt underbart. Jag ska börja med att ta alla teorilektioner och därefter börja med körlektionerna. Eftersom jag endast har kört 4 ggr här hemma, vilket är väldigt lite och känner mig inte redo för att börja ta körlektioner hos körskolan. Så det får vänta lite. Men skönt att jag kommer gå kursen tillsammans med Mimmi. Lugnande att ha någon som man känner att gå med plus att man kan plugga ihop. Så nu jäklar hörrni!

Imorgon har vi studiedag. Lovley! * Så jag drar nog med Isabelle och Therese till Varberg. Kolla i affärer, fika och förmodlingen vandra upp till Ps (skola i Varberg). Efter det åker jag till Skene för att gå på teorikursen. Bye for now and wish me goodluck.

Kom hem för en stund sedan från Tässan. Har sovit där sedan igår då vi va hos Johan och hade myskväll, typ. Trevligt trevligt och oj vad jag skratta! Tårarna spruta! Det är så himla härligt att skratta när man nästan kiknar. Eller håller ni inte med? Just då när jag va igång som mest lyssnade jag på mig själv när jag skratta och kom på att gud va jag låter lik min mamma. Aldrig hört det förr. Va hemskt! Haha. Tack Per för att du stod för underhållningen, det va riktigt roligt!

Igår när jag övningskörde med pappa gick det sådär. Pappa fick ryck på mig när jag körde ut från våran grusväg ut på stora vägen utan att ha riktigt koll på sakerna.. Utan att veta om det kom någon bil eller ej. Det gick så himla fort och jag hann inte tänka vad jag skulle göra så det bara skedde. Sen var det utskällning resten av resan. "Tror du att jag tycker det här är roligt eller? Jag sitter inte här och riskerar mitt liv. Jag har bara ett liv!" Blaablaabla! Jag vet la det och det va inte meningen. Det ska inte hända igen. Även fast pappa ska försöka vara så allvarlig som möjligt och visst, det lyckas han med emellanåt. Men ändå så sitter han där och småskrattar ibland. Förstår ni va jobbigt? Ena stunden allvarlig och sedan ena stunden småflinar han... Så jag och pappa hade världens fight i bilen. Men i slutet av bilresan så hade det lugnat ner sig och då gick körningen så mycket bättre. När vi kom hem sen så kom mamma ut och fråga hur det hade gått osv. Och mamma bara flina. Så typiskt mig och pappa att bråka.

När vi stod där och prata såg jag att mamma såg ovanligt sugen ut. Ungefär som att hon ville ut och testa att övningsköra med mig. Och jag tog tillfället i akt och fråga.. Och visst ville hon det! :D Så vi begav oss ut och körde. Fick testa dragningsläget i backar. Starta i nedförsbackar och dessutom lärde hon mig att växla bättre. Gick hur bra som helst, så nu kan jag växla riktigt bra. Lärt mig att växla snabbare så nu känner jag mig nästan som ett litet proffs ;) Så stolt över mig själv! Det va verkligen så himla skönt att köra med mamma för hon va hela tiden lugn. Inga utskällningar över mina misstag och hon lät mig skratta, till och med hon själv fick några goa skratt. Men det är så det ska va tycker jag. För vem är proffs på något man aldrig har gjort? That´s the question.