Nathalie Björkman

Igår körde jag omkull med moppen när jag skulle åka till skolan. Lyckat? Nej, definitivt inte. När jag var på väg ner till stora vägen nerför backen så sa det bara booom. Så låg jag där på backen och såg min moppe glida nerför backen. Det enda jag tänkte på "REPOR REPOR , MIN MOPPE, REPOOOOOOOOR" Jag såg att det var halt och körde därför försiktigt men det hjälpte inte.. eftersom backen är såpass brant och när det blir halt. Ah, jag kunde helt enkelt inte stå emot att ramla omkull. Så nu är min moppe väldigt fin, eller inte. På högra sidan så sprack kåpan. Jag som vill att min moppe ska va fin och hel. Men icke. Själv klarade jag min undan med några skrapsår bara. Så just nu ska jag börja leta jobb så jag kan tjäna ihop lite pengar och fixa mina kåpor, för jag vill faktiskt inte åka runt sådär. Haha. 

Anyway.. När jag skulle åka till skolan imorse hann jag bara komma ner till stora vägen och cirka hudra meter till, sen vart det stopp. Den ville inte gå framåt. Moppen ville helt enkelt inte ta mig någonstans idag. Jag förstår inte varför det blir såhär. Jag hade bensin i tanken. Lite olja, men det fanns så att det räkte iaf. Så varför gör den såhär mot mig? Det blir inte ett dugg bättre eller lättare att försöka bli den människan jag vill bli, när allt faller sig som det gör. När allt bara strular. Jag kanske är barnslig, inte vet jag...?  

Jag känner mig som en av Guds alla människor som bär på ett svart moln över sig. Hans offer. Blir jag straffad för något eller? Kanske inte en flicka duktig nog? Men för fan, sabba inte allt för mig då. För det är just vad jag försöker bli, en duktig flicka.