The only child.

Ännu en dag och jag mår finfint! Jag tror den här nollningen var bra för mig, bra gjort Nathalie! Jodå, jag vet att jag kan vara rätt duktig ibland... om jag bara vill hihi.

Efter att ha suttit i sisådär tre och en halv timma med nationellaskrivningen lämnade jag salen, i hopp om att det gick helt okej och att i den vetskap att jag faktiskt inte orkade bry mig samtidigt. Jag mår nog bättre om jag inte lägger så mycket energi på den där artikeln jag skrev. Ja och vill ni veta vad jag skrev om också så skrev jag om det intressanta ämnet hur mycket vi är påverkade av att vara syskon eller endabarnet osv. Det är helt otroligt! Vi är något så kolossalt påverkade och präglade av vår livssituation. Iofs, konstigt vore väll annars? Men att vi är si och så om vi är yngsta barnet i familjen eller om vi är de mittersta barnet eller varför inte ensam barnet så som jag är, det är väldigt coolt och intressant. Faktiskt. Jag själv ser mig som ansvarsfull, pålitlig, en smula enstöring, har en aning svajig självkänsla men ett starkt självförtroende(det går tydligen ihop på något sätt, jag lovar), alltid setts som lilgammal, iaktar hellre framför att delta och så mycket mer. Allt detta för att jag lever i min livssituation som enda barnet.

Ikväll verkar det som att det kan sluta riktigt trevligt. Eventuellt bio med Linn, John och Jocke. Och jag tackar INTE nej till detta fina erbjudande. Älskar spontanitet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0