The moon will guide me home
Jag studsade fram till en av Hillary Duffs låtar på ipoden tidigare ikväll, jag vet inte vad det var med mig, men allt tycktes gå så lätt, jag kände mig en aning konstigt lycklig. Att se himlavalvet ovanför sig belyst med massvis av stjärnor, det är vackert, det är sagolikt. Under tiden jag går där och funderar hinner ett antal spekulationer dyka upp i mitt huvud, vad finns bakom det där vackra mörka himlavalvet...? Tar det aldrig slut? Eller finns det en helt annan värld över oss, där vår värld är som ett dockhus för de varelser som existerar utan vår vetenskap. Detta faktum att höra hur bäcken porlar, en å en annan okänd varelse göra ifrån sig sitt kvällsrop, känna den kalla friskluften åka ner i lungorna och höra hur hjärtat pumpar. Jag kan inget mindre än att säga att jag gillar det.
