Dag 2 - Min första kärlek
År 2008 träffade jag min första kärlek. Han var den första killen som jag någonsin har sagt de tre magiska orden till. Vi levde lyckliga i 9 månader och sen var det över. Jag var för första gången kär och hade mitt första förhållande. Några månader efter det träffade jag min nuvarande pojkvän, Jesper. Det tog lång tid innan vi blev ett officiellt par. Han var den mest svårflörtade och krångligaste killen jag någonsin träffat på. Jag var nära att släppa allt vad som hade med honom att göra, men han fattade allvaret när dörren var nära. Och tur är väll det. Tillslut blev det vi och jag är idag lyckligare än någonsin. Nu förstår jag vad äkta kärlek betyder. Så jag skulle vilja säga att, du Jesper, är min första riktiga kärlek. Jag har träffat något så starkt jag aldrig upplevt tidigare. Jag är verkligen ingen person som brukar fantisera och drömma mig bort om barn, bröllop och lägenhet med killar jag träffar eller är tillsammans med. Jag tycker sådant är galenskap och tycker man borde vänta med att planera, för livet är way to long. Men med Jesper går det inte att undvika dessa tankar. Barn och bröllop kan vänta, men att flytta ihop är något jag absolut kan se mig och Jesper göra. Så olika, men ändå så lika. Jag vill inte leva utan dig. Jag älskar dig, så oerhört.
Från honom till mig. Du är oersättbar, älskling.
"Vad är kärlek?", så löd rubriken Björn Gustafssons kärleksdikt som lästes upp i den allra första mellanakten i Melodifestivalen 2008. Han beskrev kärlek som "När det bubblar i kroppen som en kolsyrad dricka, när man fnissar som en liten flicka. När all oro är som bortblåst och försvunnen, när Simba återvänder i Lejonkungen."
Om jag får bestämma, och det får jag så skulle jag nog vilja uttrycka kärlek på följande sätt: när man blir varm i hela kroppen likt en kopp caffelatte,
lika varm som den gången jag om hennes hand ifrågasatte. Att få vara i någons närhet där allt känns säkert och tryggt, att få helas av denne som hjärtat mitt knyckt.
Vad är då egentligen kärlek, och vad står det för. För att vara väldigt basic har jag valt att slå upp det i en svensk orbok och får då följande förklaring jag citerar: Kärlek, en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet.
Då skulle jag kort vilja påstå att kärlek är en känsla som i sin tur skapar så otroligt många andra känslor, jag ska förklara mer utförligt om detta senare.
För det finns så mycket omkring oss i denna värld som vi hela tiden påverkas av, men det är ju faktiskt bara det som finns inom oss, i vårt hjärta, i vår själ som verkligen betyder något. Känslor liksom, det kan vara känslor för en speciell boll, en hund, en mor och en far, en god vän, en flicka eller pojke. De kan betyda massor av saker, det kan vara olika för varje föremål. Men, den som någonsin har erkännt för sig själv att ja, jag är kär. Då har man fått lära sig den svåraste konst som finns, nämligen att vänta. Väntandes ädla konst.
Och just denna väntan fick en viss flicka stå ut med under en längre tid. En flicka som får mig att känna tusen och åter tusen känslor, allt i från lycka till förvåning, ilska, stolthet, avsky, blygsamhet, lugn, fruktan, skuldkänsla och välbefinnande på en och samma gång. Vi har inte varit tillsammans speciellt länge, vi hade 6 månader den 26/12-10. Men detta är ändå mitt längsta förhållande och jag känner verkligen att varenda sekund jag har spenderat tillsammas med dig har varit minnesvärd. Du är den som får mig att le även om jag är ledsen, du är ljuset i mitt liv, det är kärlek. Men det har uppstått bataljer under resans gång, ett förhållande utan gräl och tjafs är ju inget förhållande. Det måste ju uppstå ett problem som man tillsammans kan lösa för att kunna bygga vidare. Men vad det än har varit, vad vi än har bråkat om så har jag inte kunnat bli arg eller förbannad på dig, jag älskar dig alldeles för mycket för det.
Det som är så speciellt med dig är att jag för första gången i mitt liv inte föll för någon enbart för utseendets skull, utan den här gången blev jag även kär i en personlighet. Och de små sakerna du står för, som att du väldigt ofta börjar hicka helt utan förvarning. Eller dina skrattpåsar som framträder varje gång du ler, de gör mig nykär varje gång jag ser dem. Eller dina svaga snarkningar. Men det är just dessa saker jag älskar hos dig, att få ligga om natten och höra dig snarka kan ju verka ganska irriterande, men samtidigt vet jag att du finns hos mig och det får mig att må bra.
Så avslutningsvis, vad jag vill säga är att jag verkligen älskar dig och jag kommer alltid att göra det. Tyvärr finns det inte ord att förklara min enorma kärlek för dig, men nu har jag iallafall gjort ett försök. Så för att besvara den ursprungliga frågan "Vad är kärlek" , för mig Nathalie, är du kärlek.
