30 dagar - Om mig

Ja, så vem är då jag? Vet inte riktigt själv hur jag ska beskriva mig, speciellt inte när man ska sammanfatta det såhär i en text. Men jag kan väll börja med att berätta att jag heter Nathalie Björkman, är 19 år men fyller snart 20 den 19:onde april. Jag börjar känna mig gammal, vilken noja. Livet har precis börjat. Det är nu de stora utmaningarna kommer. I alla fall till saken. Jag bor tillsammans med min mamma och pappa på en gård på landet. Här på gården kan du bland annat hitta 5 hästar (snart 6 då en bebis kommer till sommaren, som jag längtar!!), 1 rottweiler(dvs en hund) och 2 bondkatter.  Dessutom har jag min kärlek, som är världens finaste, men honom berättar jag mer om en annan gång.


Själv skulle jag jättegärna flytta hemifrån och skaffa mig mitt eget. En lägenhet där jag själv får inreda och göra precis så som jag vill. Jag har blivit helt tokig nu när jag jobbar på en Cervera-butik. Dem har ju så otroligt mycket fint till hemmet. Mycket inredningsprylar, ljusstakar, porslin, bestick och attraktiv konst. Jag vill ha ALLT mer eller mindre. Plånboken är inte lika glad över allt jag vill ha, så det får naturligtvis vänta. Jag är ju tyvärr ingen miljonär… men jag skulle gärna vilja bli en. I väntan på att få skaffa mig en egen lägenhet så vill jag ut och resa. Som sagt så valde jag att inte plugga vidare efter studenten nu ifjol. Än så länge har jag inte kommit på vad jag vill bli när jag blir ”stor”. En sak som jag däremot vet är att jag är en tjej som vill skaffa på mig äventyr och erfarenheter. Strävan efter att verkligen skaffa sig livserfarenheter är enorm. Om 40-50 år när jag sitter där på hemmet i min vita gungstol vill jag inte blicka tillbaka på mitt liv med inget på tapeten. Jag vill inte bara ha gått en utbildning, börjat arbeta och sedan gjort det resten av mitt liv. Jag vill ha äventyr. Jag vill ut och se världen och träffa nya människor. Med stolthet ska jag kunna blicka tillbaka och se att jag har mycket på tapeten, ett händelserikt liv. Så vad är då tanken? Jo, att jag ska till Usa. Det är landet jag vill åka till. Det verkar så häftigt och jag ser en stor möjlighet att minsann få lära mig engelska flytande. Och därefter kunna dra nytta av det i mina kommande jobb.  Antingen blir det au pair i Usa, för då får jag min resa och inte en så kostsam resa vilket är ett plus. Jag vill inte vänta hur länge som helst på att få åka, min plånbok är ju som sagt inte så stor även fast jag öppnat ett sparkonto och blivit duktig på att spara. Eller så kanske det blir en volontärs resa till central Amerika, närmare bestämt Mexico. En chans att få göra gott och hjälpa andra, lära sig spanska och antagligen, så som så många säger, få en helt annan livssyn. Nu gäller det bara att spara pengar. Sedan kör vi!


Om jag får beskriva mig själv så tror jag att jag är en glad, trevlig och framåt tjej (ganska så klassiskt kändes det där svaret). Jag har aldrig förstått mig på människor som har för avsikt att göra andra illa eller att förstöra. Jag ser mig verkligen inte som en elak person, snarare en av de snällare. Och jag kan ärligt säga att jag är stolt över mig själv. Jag sårar sällan någon, jag är ärlig, jag håller en människas mörkaste och djupaste hemligheter och jag tål inte falskhet, människor som inte är sig själva. Egentligen kändes det jag just skrev väldigt rörigt, men jag kände mig ändå tvungen att på något sätt få med det. För jag blir så himla ledsen när jag ser människor såra andra. Eller när jag själv till och med blir sårad. Jag har aldrig varit mobbad, men när jag var mindre så har jag ändå blivit utsatt för elakheter precis som de flesta, och trots det lilla, så klarar jag bara inte av det. Jag tål inte människor som sårar. Jag förstår mig inte på dem. Det finns två sorters elaka människor. De som gör de elaka sakerna och dem som ser på utan att stoppa det.


Jag älskar mina vänner även fast jag blivit sämre på att hålla kontakten. Jag är en tjej som har färre vänner men desto bättre, inte en sådan person som har en hel drös i säcken, men dock desto sämre. Dock saknar jag en riktig "bästis". När man var liten hade man sina bästisar, eller sin bästis som man ständigt var med. Jag vill känna, och ja det har jag känt i många år nu, att jag har en person som förstår mig till 100 % och jag den. Att det är vi två mot allt. En sådan person man alltid berättar allt för, där inget är hemligt och där man verkligen ställer upp för varandra. Just nu har jag så kallat flera "bästisar". Jag säger inte att det är något fel med det, för det är det inte. Men ändå så gärna vill jag ha en tvillingsjälv. Ja ni vet, när två blir en.


Ett starkt intresse jag har är fotograferandet. Skapandets konst. Sedan några år tillbaka tjatade jag hål i huvudet på min pappa. Jag VILLE ha en systemkamera. Så länge hade jag tittat in hos fotografers bloggar och sett deras fantastiska bilder. Vilka färger, vilken bildkvalité. Jag ville bli minst lika bra! Så en sommar för ca 3 år sedan åkte jag och pappa ner till netonnet och köpte min första systemkamera, det blev Canon EOS 450D. Sedan fick jag ett till objektiv, och sen ett till och sedan dess har intresset bara växt. Innan studenten, alltså förra året, i kanske maj, sålde jag min gamla kamera och uppgraderade mig till en Canon EOS 50D och två väldigt bra objektiv. Jag har fotat en hel del av mina kompisar och många fina bilder har det blivit. Dock aldrig tagit betalt, men nu ska det bli ändring på det. I sommar tänkte jag sätta upp lappar på affärer och så vidare att jag kan fotografera och att jag tar en summa pengar för det. Dags att sätta lite fart och kreativitet på mitt fotointresse. Jag vill utvecklas.


Just nu kan jag inte komma på något mer att berätta om mig själv. Har berättat det jag tyckt känts viktigt och i o för sig gått kanske djupt in på de ämnen jag velat berätta om. Hoppas ni inte finner det för jobbigt att läsa! See you later aligator.

(valet av bild blev relativt självklart. Det är så jag har sett ut i ett par år tillbaka, tänker mest på hårfärgen. Just nu är jag dock brun/rödhårig. Och dessutom är det ju så typiskt mig att göra poser, det säger ju alla, så varför inte denna bilden lixom? ;) )


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0