a moment of truth
Efter att ha pratat med Cultural Care (aupair organisationen) så känner jag mig totalt lost. Tankarna går mellan "när sjutton ska jag komma iväg?" och "hur ska jag få ihop alla mina barntimmar nu när jag har fullt upp med jobb?" Det var så otroligt mycket som skulle fixas med referenser och själva ansökan. Det är inte så att jag inte vill åka. Jag vill inget hellre. Jag fungerar bara lite så att när något blir minsta lilla jobbigt, så vill jag bara ge upp. En egenskap jag inte tycker om hos mig själv. Jag måste skärpa mig. Försöker ibland intala mig att jag inte fungerar så, men det är bara till att inse, jag ÄR sådan. Och just därför måste jag göra något åt min dåliga egenskap.
Ja just idag, känns allt hopplöst. Det får vara en sämre dag idag, det får faktiskt lov att vara det. Jag ska ligga i sängen när klockan slår nio och då ska jag falla in i Elsas Värld för en stund. Som jag ännu inte läst klart.
.
Idag, imorgon eller bara någon annan dag ska jag maila den där kvinnan jag stötte på när jag jobbade på Ekelund för någon månad sedan. En jättetrevlig kvinna som erbjöd sig att hjälpa mig. Hon bor i Usa, ursprungligen från Sverige, tillsammans med sin amerikanska man. Lite hjälp och råd på vägen. För just nu, behöver jag faktiskt det.
Kommentarer
Postat av: Felicia B
Adda mig på Skype så kan vi prata: feliciab92
Jag tror på dig Nattis, du klarar detta :D
Trackback
