Nathalie Björkman

Tiden bara rullar iväg. Två månader har gått sedan jag kom hem från Norge. 7 månader flög verkligen förbi. Trodde aldrig att jag skulle stanna där så länge som jag faktiskt gjorde. Kommer ihåg att jag sa till Jesper att jag max skulle vara iväg i 3 månader. En månad gick, två månader gick, tre månader passerade och sen var jag plötsligt inne på 4:e månaden. Och så fortsatte det. Det har hela tiden varit blandade känslor. Ena stunden ville jag hem till mina nära och kära och ena stunden kunde jag tänka mig att stanna i Norge för alltid. Resan har varit en enda stor bergochdalbana. Många vemodiga stunder men samtidigt så otroligt många härliga skratt som förgyllde dagen.

 

Äventyret började med att jag jobbade dem två första månaderna på ett café som jag var med att starta upp. Första jobbet i Norge och det var minst sagt inte lätt med språket. Tiden gick och jag blev bättre och bättre på språket. Lärde känna nya människor och fick nya kunskaper. Jag hade ju arbetat inom restaurant&café-branchen innan men att även arbeta som barista var något helt nytt. Speciellt för mig som inte ens dricker kaffe… Vi var på baristautbildning i Oslo och fick lära oss alla olika kaffedrycker och göra mönster i kaffern. Otroligt roligt! Tillslut lärde jag mig att tycka om kaffe. Dock inte ren kaffe. En Mocca eller latte kan numera slinka ner. Eller gärna någon latte med en god syrup i. På grund av lite problem och avståndet till jobbet sökte jag mig närmare Dröbak och ett jobb på matkedjan Meny. Fick komma på intervju(vilket inte var det lättaste pga språket) men dem sa att jag var väldigt intressant och dem skulle höra av sig. Några dagar senare hade jag nytt jobb och heltidstjänst. Hoppla, här går det undan! Började arbeta i färskvara(charken) med ett stort härligt gäng. Så många underbara människor som gjorde min resa så sjukt rolig. Vänner jag hoppas jag har livet ut. I och med jobbet på matbutiken har jag blivit mycket mera ”vuxen” om jag får kalla det så. Alla som känner mig vet att jag är otroligt känslig när det kommer till att ta i alla olika sorters kött. Rensa kyckling, rensa fisk och skära i ett hel köttstycke. Nu kan jag till och med ta i rått kött med händerna utan att tycka det är äckligt eller konstigt. DET hade aldrig hänt för några månader sedan. Nu ser jag det mera som naturligt. Och om jag får säga det själv så har jag även blivit en hejare på matlagning(glimten i ögat). Har lärt mig mycket om matlagning och även fått med mig många goda recept i ryggsäcken.

 

Jobbet på Meny gjorde att jag kom mera in i vardagen och började få ett liv med rutiner i mitt nya land. Jag fick många nya vänner och jag skaffade gymkort(aldrig hänt förut) och började regelbundet träna. Flera dagar i veckan var jag på gymmet efter jobbet och gjorde av med några kalorier. Vågade på Zumba alldeles själv och fick en ny kärlek. En dröm i framtiden är att bli en zumbaledare på fritiden. Motivera och inspirera andra. Fan vad coolt. Vågar jag så ska jag.

 

Tiden gick och det började bli dags tänka på min älskade pojkvän. Så otroligt tålmodig han har varit och det tackar jag dig så himla mycket för hjärtat mitt. Han lät mig prova mina vingar och våga leva ut mina drömmar. Vi har saknat varandra jättemycket och det har självklart inte varit lätt. Men samtidigt som det har varit jobbigt så har det också stärkt vårt band mellan oss.